Svårigheter inom sensorisk integration

Man talar om störningar då barnets svårigheter är sådana, att de hindrar barnet att klara av de dagliga handlingar som barnet skulle vilja klara av, borde klara av, eller enligt åldern förväntas klara av. Barnets livssituation, omgivningen och dess förväntningar påverkar stort hurdana symtom som upplevs störande. Om det finns svårigheter med sensorisk processering, framskrider inte barnets utveckling och inlärning som förväntat. Det kan vara speciellt arbetsamt att lära sig nya aktiviteter, och barnet kan ha svårt att kontrollera sitt beteende. Barnet kan uppleva sig okunnigt och dumt, vilket försvagar självförtroendet. Barnet börjar undvika utmanande aktiviteter, som skulle vara nödvändiga för att lära sig nya förmågor. Barnets utvecklingsmässiga svårigheter försvårar utvecklingen av lek och självständighet. Barnet kan t.ex. inte leka med andra barn, vet inte hur man ska använda leksaker, kan inte utveckla leken vidare eller rusar ofokuserat från en lek till en annan. Eftersom barnets svårigheter ofta syns i vardagen som problem med beteendet och/eller inlärningen, behöver man vid planering av habiliteringen först noggrant bedöma orsaken till problemen. Vid undersökning av sensorisk integration är det centrala att utreda de utvecklingsmässiga faktorer, som kunde ligga bakom svårigheterna som syns i vardagen. Likaså utreda utvecklingen och de eventuella svårigheterna med sensorisk integration samt motorisk planering (praxi).

Sensoriska processeringssvårigheter

  • Barnet har svårigheter med sinnesreglering

Barnet reagerar överkänsligt eller svagt på sinnesintryck som andra människor upplever som vanliga, eller kan febrilt söka efter sinnesupplevelser, d.v.s. vara sinnessökande. Barnets reaktion på sinnesintryck kan också variera från en situation till en annan.

Barn som reagerar överkänsligt på rörelse kan vara orimligt rädda när fötterna inte når marken, eller huvudets och kroppens ställning ändras. Det kan hända att barnet inte trivs med att klättra, gunga, rutscha, eller gå i trappor. Som baby kan blöjbytena, och i skolåldern gymnastiktimmarna, vara situationer som ger barnet känslor av obehag.

Barnet kan reagera väldigt starkt eller känslomässigt på oväntad beröring. Barnet kan undvika närhet, och därmed ha svårt att ta emot vård av sina föräldrar, och fysisk handledning av daghemmets/skolans personal. Barnet tycker inte om att smutsa ner sina händer, och trivs därför inte med modellera och fingerfärger, och använder hellre spade under sandlekarna.

Barnet kan ha svårt att stå ut med för andra vanliga hörselintryck. Då kan t.ex. varuhusets ljud och oväsen orsaka enorm oro hos barnet.

Sinnessökande barn kan ständigt kollidera med omgivningen, tugga eller slicka på föremål, samt vara i rörelse hela tiden.

  • Barnet har svårigheter med kontrollen av sina rörelser

Barnet kan ha svårt med kontrollen av hela kroppens, händernas och/eller munnens koordinerade rörelser, speciellt vid smidig produktion av rörelsesekvenser. Det kan vara väldigt arbetsamt för barnet att lära sig nya aktiviteter, såsom att cykla, skida, klippa med sax, hantera bestick, rita och skriva.

  • Barnets talutveckling och inlärning av språkliga färdigheter är långsamt

Både förståelsen av ord och produktionen av dem förutsätter integration mellan flera sinnen. Därför hittar man ofta svårigheter med sensorisk integration just i samband med talutvecklingens svårigheter, försenad talproduktion eller svårigheter med språkförståelse. En svagt utvecklad kroppsuppfattning försenar inlärning av begrepp och befästande av dem. Barnet kan också ha svårigheter med auditiv gestaltning, vilket gör det svårt att förstå språkliga instruktioner. När barnet har dyspraktiska svårigheter med kroppen och handfunktionerna, så har barnet också ofta liknande svårigheter med munmotoriken.

  • Barnet har svårt att kontrollera sitt beteende

Barnet kan möjligtvis reagera på nästan alla sinnesintryck, och kan därför inte låta irrelevanta intryck passera. Barnet fungerar då kortsiktigt och okoncentrerat. Barnet kan ha svårt att planera sitt eget handlande, d.v.s. gör först och tänker efter sedan. Barnet kan möjligtvis också ha svårt att anpassa sig till nya situationer, förflytta sig från en situation till en annan, och stå ut med att misslyckas.

  • Barnet har ett svagt självförtroende

Barnet upplever sig okunnigt. Den vuxne märker att barnet inte känner sig väl till mods. Barnet undviker utmaningar, drar sig undan, är envist eller stör.

Som enskilda symptom kan en del av dessa ovannämnda svårigheter med sensorisk integration vara förbigående och höra till barnets normala utveckling.

 

Svårigheter med sinnesregleringen 

Allt oftare har man i samband med barnens beteendesvårigheter börjat bli medveten om de sk. regleringssvårigheternas påverkan på barnens utveckling och beteende. P.g.a. detta har regleringssvårigheterna godkänts till ICDL-diagnosklassificeringen. Man har varit medveten om faktorer som påverkar sinnesregleringen ända sedan Ayres började utveckla teorin om sensorisk integration. Under de senaste tio åren har man med detta som grund gjort rikligt med vetenskaplig forskning och publicerat många artiklar kring svårigheter med sinnesreglering och dess habilitering. Denna kunskap har varit till hjälp när man försöker förstå avvikande beteende som beror på svårigheter med sinnesreglering, samt intensifiera ingripandet i svårigheterna med hjälp av terapi. Då det är fråga om svårigheter med sinnesreglering har barnets omgivning en stor betydelse för beteendet. Därför behöver svårigheterna alltid bedömas i förhållande till barnets omgivning, de omgivande personerna och situationer där avvikande reaktioner förekommer.

Små barns reaktioner på intryck kan vara överraskande, eftersom deras fysiologiska självreglering håller på att utvecklas. Små barn överstimuleras eller överaktiveras lätt, och det autonoma nervsystemets verksamhet ökar. Utvecklingen och mognaden av regleringsförmågan stöder en ändamålsenlig växelverkan med omgivningen. Fysiologisk sinnesreglering sker på cellnivå då ett enskilt sinnesintryck sätter igång en mekanism av anpassning och känslighet. Det ändrar nervsystemets byggnad och/eller aktivitet, och påverkar hur informationen går vidare via synapserna. Förmågan till sinnesreglering kan man bedöma genom att observera barnets reaktioner och beteende i vardagens olika situationer. För insamling av denna information har man utvecklat olika bedömningsinstrument och frågeformulär. Till terapeuternas användning har man utvecklat Sensory Processing Measure-frågeformuläret (SPM), som också finns översatt till svenska.

Den observerbara sinnesregleringen påverkas av både individens inre faktorer och yttre faktorer som har att göra med omgivningen och växelverkan. När de yttre faktorerna (aktiviteten, omgivningen, de sociala relationerna, kulturen) och de inre faktorerna (individens förmåga att bearbeta sinnesupplevelser, känslor, upprätthållande av uppmärksamhet) passar ihop, resulterar det till en för situationen adekvat aktivitet.

Svårigheter med sinnesreglering kan noteras även i barnets sätt att reagera på sinnesintryck och på förmågan att kontrollera sitt beteende, samt på förmågan att reglera aktivitetsnivån, uppmärksamheten och känslorna. Barn som reagerar överkänsligt på sinnesintryck brukar ofta ha svårt att lugna ner sig. Överaktivitet som pågår en längre tid försvårar barnets förmåga att fungera på ett tillfredsställande sätt. Barn som reagerar svagt på sinnesintryck (d.v.s. är underreagerande) har däremot svårt att uppnå och upprätthålla en lämplig aktivitetsnivå och/ eller komma igång med aktiviteter.